Min mage gör ont

den har gjort det några veckor, två kanske.

Jag fattar inte varför.

men det är inte det enda som gör ont.

Ikväll ska jag till Ida; det blir lite senare än planerat, men det är OK.

förut var vi iväg och firade min nu åttiofyra-åriga morfader. Han, den sockersjuke norsken (nationaliteten är oväsentlig), hade världens största fat med godis på bordet.

Är inte det lite knäppt? - kom ihåg att han är diabetiker, som jag nämnde -

Fast gulligt och så

-

jag åt för mycket. Så jag ville spy. Men sedan hos Ida blir det mer godis, och lussebullar. det är också ok, för jag är inte spyfärdig längre, och det blir inte lika mycket godis.

nu lyssnar jag på musik - och skriver obviously blogg.

fan.

det är inget värt att skriva.

jag läste om en flicka nu i veckan, i förrgår kanske; hon och jag har samma ovana. that's that, som de säger i tja-vad-ska-vi-slå-till-med Låtsas-England.

och du,

jag vet bara inte vad jag ska säga.

Därför har du inte hört av mig på någon vecka.

förlåt.

men jag har ingen aning alls om vad jag kan säga eller göra,

men.  jag vill - vet det, ok? jag vill säga något som gör allt bättre

gör allt mindre svårt. eller som gör någonting överhuvudtaget bättre.

- jag kanske skickar ett brev.